Ibland får jag känslan att vi skolas alltför hårt i att vara kritiska, att vi belönas för att skjuta nya idéer i sank, att ju fler fel vi hittar desto bättre. Gör mig ledsen för det är ett sånt himla slöseri. Hur då, tänker du? Jo:

Att tänka och göra nytt kräver att vi vågar ge oss ut på oprövad mark, att vi vågar ta en risk och att vi omöjligen kan ha alla svar. Nya idéer är känsliga saker. De behöver värme och kärlek för att växa och frodas. Tycker därför att vi ska testa att se det bästa hos dem istället för att försöka hitta deras brister.

Så ge dina egna och andras idéer en klapp på axeln istället för ett ”men tänk om…”, i alla fall den här veckan 🙂